Jag går en sväng i grannskapet. I byhålan. Och det glittrar, och det är stjärnor. Blinkeli-blink och massa skräp.
-Och tomtar.
Och alltjämt jag går, tänker jag för mig själv, dö tomtejävel. Dö. Föraktfullt spottar jag på marken och blänger ilsket på de tomma uttryckslösa ögonen, det lockiga vita skägget och den feta magen.

Någonstans slår det mig, tomten är bra ofräsch. Egentligen, vad är det med den där bukfettman och det orakade ansiktshåret som lockar alla andra till skratt? Paralellt i tanken tänker jag på hur park-alkisarna ser ut. Och för första gången ler jag vid åtanken på tomten. -Som park-alkis.


Och till nästa år, GI banta tomten, eller ställ inte fram honom. För jag kommer tänka Dö tomtejävel, dö! när jag går förbi ditt fönster.